Det har hänt stora saker i huset på Trädgårdsgatan 26. De som tittat in under LHH-dagarna har alla ställts inför bunkern som fanns mitt i den gamla kyrksalen.

Huset tjänade ju som metodistförsamlingens kapell under många år, då togs antagligen mellantaket och eventuella mellanväggar bort och det blev högt i tak i herrens hus.

Men metodisterna flyttade ut och på 1980-talet ägdes huset av en person som hade visioner. Hur lyckade visionerna var, det råder det delade meningar om. Hur som helst koncentrerades husets vatten och avlopp till ett ställe – mitt i kyrksalen. Här byggdes en fyrkantig kub innehållande wc, dusch, bastu och städskrubb. Ett hus i huset, alltså.

Ärligt talat såg det inte riktigt klokt ut och jag funderade faktiskt en eller två gånger på om jag verkligen skulle köpa Trädgårdsgatan 26 i tiderna. Men – takhöjden, det stora rummet, helheten!

Och min man gillade kuben som alltså innehöll en alldeles förträfflig bastu samt ett intrikat uppvärmningssystem, en öppen spis med inbyggd vattencistern och rör som ledde till en massiv cistern gömd i husets inre. Det Man fick akta sig så att man inte eldade för mycket under kalla vinterdagar, vattnet i cisternen började då koka och fräsa. Det gällde att läsa av några mätare så att vattnet inte blev för hett. Jag är glad att jag inte var ensam hemma den dag då kokhet ånga spred sig i huset.

Men mest störde ändå utseendet. Ingen feng shui-känsla precis. Under åren funderade många, inte minst LHH-besökare, på hur bunkern kunde fås att se litet mindre pregnant ut. Det märkliga huset i huset fick under åren många namn, kub, bunker, fyrkanten, huset i huset…

Själv hängde jag upp klängväxter och evenemangsaffischer på de rappade väggarna för att ens litet trolla bort kubens brutala framtoning i 1800-tals huset.

Ändå började vi nästan vänja oss vid fyrkanten mitt i rummet. Och då vi hade öppna dörrar under Lovisa Historiska Hus-evenemanget hade vi ju något att diskutera med besökarna. Alla fördömde inte alls bunkern, praktiskt var det ju att koncentrera uppvärmning, vatten och avlopp till en plats i ett gammalt hus.

I fjol på sommaren bestämde sig den yngre generationen för att nu får det räcka. Sanitetsutrymmena började hur som helst vara ganska slitna och ingen kunde tänka sig att börja sanera inne i kuben. Den stora öppna spisen får bli kvar, likaså vedspisen. Men själva kuben ska bort.

Sagt och gjort. Jag kontaktade Mika Carling och Svante Strömberg som genast var med på noterna. Tillsammans såg vi ut ett lämpligt utrymme för att bygga upp nya wc:n och dusch på. Mika gjorde byggnadsritningarna och vi satte in anhållan om bygglov som kom på hösten, precis som planerat.

Vi packade undan våra saker och flyttade till Helsingfors. Så omfattande blev renoveringen på Trädgårdsgatan att man inte kunde bo i huset samtidigt.

Nästa gång vi kom för att se hur arbetet fortsätter möttes vi av denhär synen:

Inne i huset var rivningen i full gång. Strömbergs gäng hade plastat in kök och vardagsrum så att inget byggdamm skulle sprida sig. Smått chockade smälte vi vad vi såg. Nu fanns ingen återvändo!

Här syns hur “bunkern” var disponerad. Närmast fanns dusch- och omklädningsrum, sedan bastun. Vägg i vägg låg toaletten.

Renoveringen blev betydligt mera omfattande än vi hade tänkt. Ingen av oss visste ju hur det såg ut under brädgolven. Men vi kan säga som så att det var ganska mycket mera jobb än någon kunnat tänka sig att riva gamla och dra nya rör före uppbyggnadsarbetet kunde starta.

Den öppna spisen måste rivas delvis för att få bort vattencisternen. Där den nya toaletten och duschrummet skulle komma fanns ytterligare en massiv cistern av järn, den tömdes på vatten och svetsades i bitar – ett rätt så känsligt arbetsmoment i ett över 100 år gammalt hus.

Cisternen hade försett husets batterier med varmt vatten sedan 1980-talets renovering. Inte undra på att el-räkningarna hade varit höga då vattnet värmdes med el ifall vi inte eldade i den öppna spisen. I god tid före rören kapades hade vi installerat fjärrvärme och det har vi inte ångrat en sekund.

Att fira jul i Lovisa, som vi hade planerat, var inte att tänka på. Målet för återkomsten ställdes i stället till påsken! Eller åtminstone till augusti och nästa LHH-evenemang.

Det har hänt stora saker i huset på Trädgårdsgatan 26. De som tittat in under LHH-dagarna har alla ställts inför bunkern som fanns mitt i den gamla kyrksalen.

Huset tjänade ju som metodistförsamlingens kapell under många år, då togs antagligen mellantaket och eventuella mellanväggar bort och det blev högt i tak i herrens hus.

Men metodisterna flyttade ut och på 1980-talet ägdes huset av en person som hade visioner. Hur lyckade visionerna var, det råder det delade meningar om. Hur som helst koncentrerades husets vatten och avlopp till ett ställe – mitt i kyrksalen. Här byggdes en fyrkantig kub innehållande wc, dusch, bastu och städskrubb. Ett hus i huset, alltså.

Ärligt talat såg det inte riktigt klokt ut och jag funderade faktiskt en eller två gånger på om jag verkligen skulle köpa Trädgårdsgatan 26 i tiderna. Men – takhöjden, det stora rummet, helheten!

Och min man gillade kuben som alltså innehöll en alldeles förträfflig bastu samt ett intrikat uppvärmningssystem, en öppen spis med inbyggd vattencistern och rör som ledde till en massiv cistern gömd i husets inre. Det Man fick akta sig så att man inte eldade för mycket under kalla vinterdagar, vattnet i cisternen började då koka och fräsa. Det gällde att läsa av några mätare så att vattnet inte blev för hett. Jag är glad att jag inte var ensam hemma den dag då kokhet ånga spred sig i huset.

Men mest störde ändå utseendet. Ingen feng shui-känsla precis. Under åren funderade många, inte minst LHH-besökare, på hur bunkern kunde fås att se litet mindre pregnant ut. Det märkliga huset i huset fick under åren många namn, kub, bunker, fyrkanten, huset i huset…

Själv hängde jag upp klängväxter och evenemangsaffischer på de rappade väggarna för att ens litet trolla bort kubens brutala framtoning i 1800-tals huset.

Ändå började vi nästan vänja oss vid fyrkanten mitt i rummet. Och då vi hade öppna dörrar under Lovisa Historiska Hus-evenemanget hade vi ju något att diskutera med besökarna. Alla fördömde inte alls bunkern, praktiskt var det ju att koncentrera uppvärmning, vatten och avlopp till en plats i ett gammalt hus.

I fjol på sommaren bestämde sig den yngre generationen för att nu får det räcka. Sanitetsutrymmena började hur som helst vara ganska slitna och ingen kunde tänka sig att börja sanera inne i kuben. Den stora öppna spisen får bli kvar, likaså vedspisen. Men själva kuben ska bort.

Sagt och gjort. Jag kontaktade Mika Carling och Svante Strömberg som genast var med på noterna. Tillsammans såg vi ut ett lämpligt utrymme för att bygga upp nya wc:n och dusch på. Mika gjorde byggnadsritningarna och vi satte in anhållan om bygglov som kom på hösten, precis som planerat.

Vi packade undan våra saker och flyttade till Helsingfors. Så omfattande blev renoveringen på Trädgårdsgatan att man inte kunde bo i huset samtidigt.

Nästa gång vi kom för att se hur arbetet fortsätter möttes vi av denhär synen:

Inne i huset var rivningen i full gång. Strömbergs gäng hade plastat in kök och vardagsrum så att inget byggdamm skulle sprida sig. Smått chockade smälte vi vad vi såg. Nu fanns ingen återvändo!

Här syns hur “bunkern” var disponerad. Närmast fanns dusch- och omklädningsrum, sedan bastun. Vägg i vägg låg toaletten.

Renoveringen blev betydligt mera omfattande än vi hade tänkt. Ingen av oss visste ju hur det såg ut under brädgolven. Men vi kan säga som så att det var ganska mycket mera jobb än någon kunnat tänka sig att riva gamla och dra nya rör före uppbyggnadsarbetet kunde starta.

Den öppna spisen måste rivas delvis för att få bort vattencisternen. Där den nya toaletten och duschrummet skulle komma fanns ytterligare en massiv cistern av järn, den tömdes på vatten och svetsades i bitar – ett rätt så känsligt arbetsmoment i ett över 100 år gammalt hus.

Cisternen hade försett husets batterier med varmt vatten sedan 1980-talets renovering. Inte undra på att el-räkningarna hade varit höga då vattnet värmdes med el ifall vi inte eldade i den öppna spisen. I god tid före rören kapades hade vi installerat fjärrvärme och det har vi inte ångrat en sekund.

Att fira jul i Lovisa, som vi hade planerat, var inte att tänka på. Målet för återkomsten ställdes i stället till påsken! Eller åtminstone till augusti och nästa LHH-evenemang.