Villa Linnéa

Här har familjen Salminen bott sedan 2014. Innan de flyttade in renoverade de i 1,5 år och sedan bodde de i nedervåningen i ett drygt år medan övervåningen färdigställdes. Peter och Sanne hade fullt upp både med deras arbeten inom skolvärlden och med tre små barn men kraft att renovera fanns! De tyckte att det var roligt att lära sej och att göra så mycket av arbetet som möjligt själva, med mottot ”hur svårt kan det vara?”

Hur gammalt huset egentligen är förblir ett frågetecken men det är tillbyggt i flera olika repriser och igenbommade dörr- och fönsteröppningar har dykt upp här och där i väggarna. Sanne beskriver huset som ett lapptäcke: det finns inte två likadana dörrar i hela byggnaden. I ett gammalt hus anpassar man inredningen enligt ramarna som finns, till exempel är tamburen alldeles för liten för fem personer eftersom dörrarna är där de är. Moderna trender är inget för denna familj och renoveringarna har gjorts medvetet för att behålla en traditionell stil.

Förut kallades Villa Linnéa ”Sarkalagården” efter lokförare Väinö Sarkala som bodde där. På vinden fanns ett gammalt fotografi av Väinö och hans lok. I tiderna fanns det tre skilda lägenheter i huset, bland annat hyrdes rum ut till skolbarn som hade för lång väg att ta sig hem varje dag. Bland lagren som uppenbarats under renoveringar, som till exempel 11 lager tapet på köksväggarna, har tankarna gått till vad gångna generationer har gjort hur det månne var att bo här för 200 år sedan. Gamla hus har en själ som inte går att få tag på i ett nytt hus.